Sweden

Motion 2010/11:K263
Samvetsfrihet

Motion 2010/11:K263
Freedom of Conscience

Motion till riksdagen
2010/11:K263
av Annelie Enochson (KD)

Motion to Parliament
2010/11:K263
by Annelie Enochson (CD)

Samvetsfrihet

Freedom of Conscience

Förslag till riksdagsbeslut

Proposal for a Parliament decision

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen.

1. Parliament advises the Government of its opinion as stated in the motion of a conscience clause in healthcare and education.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införliva samvetsfriheten i rättighetskatalogen i Sveriges grundlag.

2. Parliament advises the Government of its opinion as stated in the motion that freedom of conscience should be incorporated into the catalogue of rights in the Swedish constitution.

Justification

Justification

När Sverige gick med i EU 1995 blev europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950 svensk lag. I artikel 9 står det om samvetsfrihet (min markering).

When Sweden joined the EU in 1995 the European Convention on Human Rights and Fundamental Freedoms of 1950 became part of Swedish law. Article 9 addresses freedom of conscience (my selection).

Artikel 9

Article 9

Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

Freedom of thought, conscience and religion

1. Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion: this right includes freedom to change religion or belief and freedom, either alone or in community with others and in public or private, to manifest his religion or belief in worship, teaching, practice and observance.

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från december 1948 står det i artikel 18 om samvetsfrihet.

Artikel 18 Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

The United Nations Universal Declaration of Human Rights from December 1948 deals with freedom of conscience in Article 18:

Article 18 Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion. This right includes freedom to change religion or belief, and that, alone or in community with others and in public or private, to manifest his religion or belief in teaching, practice, worship and religious practices.

Samvetsfrihet innebär att jag genom att hänvisa till samvetsskäl inte behöver utföra en viss uppgift. De länder som har en samvetsklausul kan tillvarata kunnandet och engagemanget hos alla de personer som funnit sin uppgift inom sjukvården, utan att tvinga den som hyser samvetsbetänkligheter kring vissa svåra etiska frågor att delta i viss verksamhet. Detta kan gälla abort, insättandet av abortiv spiral1 eller forskning som inbegriper celler från aborterade foster samt annan praxis som utifrån traditionell etik är kontroversiell. Annan verksamhet som kan upplevas stötande ur ett annat etiskt perspektiv är vissa djurförsök eller transplantationer av djurorgan till människor. Om Sveriges riksdag skulle lagstifta om rätt till dödshjälp i någon form, och om det skulle ingå i en yrkesgrupps uppgifter och åligganden att utföra momentet, då hör det till de grundläggande mänskliga rättigheterna i en rättsstat att kunna vägra att utföra detta för sitt samvetes skull, utan rättslig eller någon annan påföljd. Exemplet visar behovet av en samvetsklausul som utgår från traditionell etik och vidgar dess tillämpning och inför det som en naturlig del inom t.ex. sjukvården och utbildningsväsendet.

Freedom of conscience implies that, on grounds of conscientious objection, I need not perform a particular task. The countries that have a conscience clause are protecting the skill and dedication of all the people who found their role in health care, without, in difficult ethical issues, forcing conscientious objectors to participate in certain activities. This may include abortion, the insertion of the abortive coil1 or research using cells from aborted fetuses and other practices deemed controversial based on traditional ethics. Other activities that may be objectionable from a different ethical perspective may include some animal studies or transplantation of animal organs into humans. If the Swedish Parliament were to legalislate a right to euthanasia in some form, and if it were part of a professional group functions and duties to put this into effect, then one of the fundamental human rights in a constitutional state is to refuse to perform it for on grounds of conscience; without judicial or other remedies. The example shows the need for a conscience clause, based on traditional ethics and broadened in scope, and to view it as a natural part of such health care and education.

När sjukvårdspersonal på kvinnokliniken vid Mälarsjukhuset tog illa vid sig av en kvinnas aborterande av flickor begärde verksamhetschefen besked av Socialstyrelsen om personal kunde vägra att berätta om det väntade barnets kön, för att inte behöva medverka vid könsselektiva aborter.2 Socialstyrelsen meddelade senare att något undantag inte kunde medges, vilket aktualiserar frågan om det är rimligt att tvinga svensk sjukvårdspersonal, män och kvinnor, att abortera flickor av det enda skälet att den gravida kvinnan eller hennes partner hellre vill ha en pojke.

When the medical staff at Women's Clinic at the Mälardalen Hospital were upset that a woman wanted to abort girls, they asked the head of the clinic to seek direction from the National Board as to whether or not they could refuse to disclose the expected baby's sex, to avoid having participate in sex-selective abortions.2 The National Board later explained that no exemption could be granted, which raises the question whether it is reasonable to force the Swedish health care personnel, men and women to abort girls for the sole reason that the pregnant woman or her partner would rather have a boy.

Enligt en doktorsavhandling av Meta Lindström, där 224 gynekologer tillfrågades om möjligheten för dem att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten, ansåg 64 % av de manliga samt 46 % av de kvinnliga gynekologerna att det "är rätt att gynekologer innehar rätten att av personliga skäl vägra medverka vid aborter".3

According to a dissertation by Meta Lindstrom, where 224 gynecologists were asked about the possibility of them for reasons of conscience not to require any abortion activities, 64% of male and 46% of female gynecologists said "it is right that gynecologists reserve the right, for personal reasons, to refuse participate in abortions."3

I Sverige har regering och riksdag resonerat tvärtom och menat att dessa personer bör söka sig till andra yrken om de känner att de inte kan gå emot sitt samvete. När Samvetsklausulutredningen presenterade sitt förslag 1996 framkom emellertid att individuella lösningar ofta arbetades fram på berörda arbetsplatser. Det är inte heller sällsynt att man hör vårdpersonal hänvisa till en samvetsklausul de tror existerar och som man därför följer. Detta gör att det ofta i realiteten finns en informell samvetsklausul, men långt ifrån alltid.

In Sweden, the government and parliament have reasoned to the contrary, stating that these people should seek other jobs if they feel they cannot go against their conscience. When the Conscience Clause Inquiry presented its proposal in 1996 it revealed, however, that individual solutions often were developed in the workplace. It is not rare to hear professionals refer to a conscience clause they believe exists and that they therefore follow. This means that, in reality,there is often an informal conscience clause, though not always.

Trots att Samvetsklausulutredningen i betänkandet Samvetsklausul inom högskoleutbildningen (SOU 1994:84) inte ansåg det berättigat att införa en samvetsklausul inom utbildningsväsendet, förordades att studenterna bör ges rätt att hos Överklagandenämnden för högskolan särskilt överklaga beslut om deltagande i obligatoriska utbildningsmoment. Utredningen undersökte inte heller förutsättningarna för att införa en samvetsklausul inom arbetslivet. När frågan om organtransplantation utreddes fanns det även förslag om att införa en samvetsklausul gällande denna verksamhet, och ett antal remissinstanser förordade att en samvetsklausul för vårdpersonal skulle ge möjlighet att avstå från deltagande i transplantationsverksamhet med organ från aborterade foster. Så blev emellertid inte fallet.

Although the Report of the Inquiry into the Conscience Clause in Higher Education (SOU 1994:84)4 did not consider it justified to introduce a conscience clause in the education system, it was proposed that students should be given the right to appeal to the University Appeals Board, in particular to appeal participation in mandatory training modules. The study also failed to examine the conditions for introducing a conscience clause in the workplace. When the issue of organ transplantation was investigated, there were also proposals to introduce a conscience clause about this activity, and a number of respondents supported the idea that a conscience clause for health professionals would provide the opportunity to abstain from participating in the transplantation of organs from aborted fetuses. That was not the case.

Europarådets parlament behandlade den 7 oktober i år en motion, skriven av en svensk riksdagsledamot och som handlade om åberopade samvetsskäl och tillgång till lagstadgad vård och behandling inom hälso- och sjukvård. Motionären krävde att samvetsgrundad vägran att utföra vård, som är i enlighet med ett lands lagar, starkt skulle begränsas. I förslaget, som utifrån motionen lades fram för Europarådet, fanns även krav på att ett register skulle inrättas dit vårdpersonal med samvetsbetänkligheter skulle rapporteras. Motionen syftade uttryckligen på kvinnors rätt till reproduktiv hälsa och i synnerhet på rätten att få abort utförd.

On October 7 of this year the Parliamentary Assembly of the Council of Europe considered a motion, written by a Swedish member of parliament, that was about alleged conscientious objection and access to statutory care and treatment in health care. The MP demanded that conscience-based refusals of legal care should strongly limited. The proposal based on the motion and presented to the Council of Europe included a requirement that a register be established to which health professionals with conscientious objections would be reported. The bill was aimed specifically at women's right to reproductive health and in particular the right to have abortions performed.

Europarådet gick dock emot motionen och i resolutionen som följde gick man i väsentliga stycken emot motionären och hävdar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. I resolutionens första paragraf slås fast att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Vidare säger resolutionen att ingen ska diskrimineras om man vägrar medverka till något av detta.

The Council of Europe was, however, against the motion and the resolution that resulted is one of the essential arguments against the motion, asserting that health professionals have the right to freedom of conscience. The resolution's first paragraph states that no person, hospital or institution shall be required to perform or assist in abortion, euthanasia, or any act that may cause the death of a human fetus or embryo. Furthermore, the resolution says that no one should be discriminated against if they refuse to participate in any of this.

I resolutionens fjärde paragraf slås fast att medlemsstaterna dels ska försäkra tillgång till vård och hälsa, dels upprätthålla respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet för vårdpersonal. Man föreslår därför att medlemsstaterna tar fram sakliga och klara riktlinjer som garanterar samvetsfrihet. Europarådet kan endast ge rekommendationer därför vill jag lyfta detta i min motion och vill att vi skall få en lagstiftning i Sverige som garanterar samvetsfrihet och då speciellt inom vården och högskoleutbildningen.

The resolution's fourth paragraph states that Member States must maintain both access to care and health and respect for freedom of thought, conscience and religion for health professionals. It therefore proposes that Member States should produce objective and clear guidelines to ensure freedom of conscience. The Council of Europe can only make recommendations, for which reason I want to put this in my motion and seek a law in Sweden which guarantees freedom of conscience, especially in healthcare and education.

Till syvende och sist handlar det emellertid inte om att utreda huruvida Sverige ska ha en samvetsklausul inom sjukvården eller ej. Frågan är i stället hur Sverige ska tillämpa Europakonventionen, som redan är en del av svensk lagstiftning. Det bör därför utredas hur ett införande av samvetsfriheten som en grundläggande mänsklig rättighet i den svenska regeringsformens rättighetskatalog kan genomföras. Grundlagens högre rang i det svenska rättssystemet motiverar denna åtgärd. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om hur en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen skulle kunna utformas.

Ultimately, we need not ask whether Sweden should have a conscience clause in healthcare or not. The question is how Sweden is to apply the European Convention, which is already a part of Swedish law. We should therefore examine how the introduction of freedom of conscience as a basic human right in the Swedish Instrument of Government of Rights is to be implemented. This is justified by the constitional precedence of the Swedish legal system. The Government should return to parliament as soon as possible with a proposal on how a conscience clause in healthcare and higher education might be implemented.

Stockholm
25 oktober 2010

Annelie Enochson (KD)

Stockholm
25 October 2010

Annelie Enochson (CD)